Vanliga frågor och svar
På denna sida har vi samlat de vanligaste frågorna och svaren om förorenade markområden.
Ett område där skadliga ämnen som kommit ut i marken till följd av mänsklig verksamhet orsakar olägenheter eller betydande risker för miljön eller hälsan.
Förorenad mark är fortfarande delvis en okänd miljöhälsofråga. Enligt nuvarande uppfattning är hälsorisker sällsynta men möjliga.
Även om det finns skadliga ämnen i marken betyder det inte att ämnena också skulle orsaka hälsorisker. I allmänhet förekommer det relativt små halter av skadliga ämnen i marken och de är därför i regel inte direkt giftiga för människor, i motsats till vad man ofta tror.
Hälsorisker är endast möjliga om människan exponeras för skadliga ämnen, dvs. på något sätt kommer i kontakt med skadliga ämnen som finns i marken. Om exponeringen är tillräckligt stor kan den orsaka risk för hälsan. Exponeringens omfattning påverkas av ämnets egenskaper, ämnets halt i marken, miljöförhållandena, exponeringens längd och frekvens.
Situationen är svår till exempel när grundvatten som använts som dricksvatten förorenas. Flyktiga ämnen kan i sin tur hamna i inomhusluften genom byggnadsgrunden. När det gäller små barn som kryper och leker på marken kan en betydande risk uppstå genom att de äter jord eller att jord hamnar i munnen via händerna. Ibland orsakar skadliga ämnen olägenheter för trivseln till exempel i form av lukter.
Ämnena har mycket olika effekter och halter som kan ge upphov till skadliga konsekvenser. Många av de skadliga ämnen som observerats i marken är desamma som olika kemiska produkter och preparat som används i vardagen innehåller, till exempel motorolja, målarfärg eller lösningsmedel. Ämnen som är giftiga redan vid låga halter, som knappt bryts ned med tiden och som ansamlas i organismer betraktas som särskilt besvärliga. Sådana är till exempel så kallade långlivade organiska föreningar, såsom PFAS- och PCB-föreningar.
Hittills har man fastställt cirka 30 000 områden i Finland som misstänks vara förorenade. En del av dessa har redan sanerats och en del har konstaterats vara icke-förorenade. En stor grupp är fortfarande under arbete, dvs. områden där utredningar och saneringar fortfarande pågår.
I Finland finns det mycket få områden som behöver utredas jämfört med andra europeiska länder. Till exempel i Frankrike och Tyskland finns det flera hundra tusen objekt. Dessutom är en stor del av objekten i Finland mindre objekt, såsom distributionsplatser för bränsle vid bybutiker.
Särskilt i områden där skadliga ämnen (kemikalier) eller avfall har använts, tillverkats, behandlats eller lagrats. Förorening kan ha orsakats antingen av en enskild olycka och skada eller av långvariga utsläpp som hör till den normala verksamheten. Utöver lokala utsläpp kan förorening orsakas av luft- och vattenbelastning som kommer in utanför området.
Förorening kan också orsakas av fyllnadsjord eller avfall som transporterats in från andra platser. De vanligaste förorenade områdena är gamla industri-, lager-, hamn-, bränsle- och servicestationsområden samt avstjälpningsplatser.
I Finland saneras årligen 250–300 förorenade områden.
Bestämmelser om saneringsansvar finns i miljöskyddslagen, enligt vilken förorenad mark och förorenat grundvatten ska saneras om de medför betydande risker (133 § i miljöskyddslagen). Dessutom förutsätter avfallslagen att det jord- och annat avfall som uppkommer vid saneringen ska behandlas på behörigt sätt (avfallslagen). Markens föroreningsgrad ska beaktas i byggprojekt, vilket regleras närmare i lagen om områdesanvändning och i bygglagen.
Läs mer:
Den vanligaste orsaken till sanering är förändrad markanvändning och byggverksamhet i området. Tidigare industri- och hamnområden på platser som är centrala för kommunerna och städerna har planlagts till exempel för bostadsbruk och därför har det blivit aktuellt att sanera dem. En del av saneringarna hänför sig bland annat till tryggandet av grundvattnets vattenkvalitet, en del till försäljning och uthyrning av fastigheter.
En sanering är alltid nödvändig när ett markområde utifrån utredningar och riskbedömningar konstateras vara förorenat, dvs. när skadliga ämnen medför en betydande miljö- eller hälsorisk. Då är det primära syftet med saneringen att avlägsna skadliga ämnen, omvandla deras egenskaper eller minska spridningen av dem så att miljö- och hälsoriskerna kan nå en godtagbar nivå.
Sanering kan också handla om:
- avskaffande av saneringsansvar i samband med förorening
- ökning av områdets värde och uppskattning
- möjligheter till framtida markanvändning
- områdets byggbarhet
- behov av att eliminera en eventuell faktor som orsakar oro och rädsla.
Betydelsen av de faktorer som påverkar saneringen varierar från fall till fall och kan också variera i olika genomförandeskeden av projektet.
Behandling och slutförvaring av förorenad jord på andra ställen är miljötillståndspliktig verksamhet. Största delen av förorenad jord hamnar på avstjälpningsplatser. Avstjälpningsplatserna har använt jorden som täckmassa, i konstruktioner eller för att stänga utfyllnadsområdet. Målet är att i fortsättningen utnyttja uppgrävda jordmassor i markarbeten även på andra ställen, antingen som sådana eller efter behandlingen av dem, och ersätta naturligt jord- och stenmaterial som behövs i byggandet.
I synnerhet vid planering av omfattande byggprojekt och förändrad markanvändning är det bra att utreda möjligheten att utnyttja förutom ren jord även jord som innehåller skadliga ämnen. Å andra sidan kan man genom en ändamålsenlig placering av de funktioner som planerats i området minska behovet av sanering och uppgrävning av jordmassor. Med dessa metoder kan man utöver en sparsam användning av naturresurser bland annat minska anskaffningen av ersättande material och åstadkomma betydande besparingar.
Fastighetsägaren bör utreda och känna till områdenas/fastigheternas verksamhetshistoria. Om det utifrån uppgifterna verkar som om det kan finnas skadliga ämnen i marken, bör områdets verkliga tillstånd utredas. Förorening av området kan utredas närmare genom en markundersökning.
En privatperson eller fastighetsägare kan kontrollera om fastigheten/området finns i MATTI-systemet (Datasystemet för markgrundens tillstånd). I detta datasystem, som upprätthålls av Tillstånds- och tillsynsverket, har man samlat uppgifter om markens tillstånd i områdena, eventuell förorening av marken samt eventuella utredningar och saneringar som gjorts i området. Även om marken inte finns i MATTI-datasystemet kan marken i området vara förorenad och behöva en sanering. I datasystemet ingår också objekt för vilka det har konstaterats att förorening inte har skett.
Uppgifterna om ett enskilt objekt kan fås genom att begära det av Tillstånds- och tillsynsverkets Grupp för markskydd eller i Helsingfors eller Åbo av stadens miljöcentral. I miljöärenden som sköts av Tillstånds- och tillsynsverket betjänar kundtjänsten för miljöärenden som ger kunderna råd, svarar på allmänna frågor om miljön och ger handledning i hur man anhängiggör ärenden. Vid behov kan man kontakta den miljömyndighet som behandlar ärendet via kundtjänsten.
Kundservice för miljöfrågor:
- Frågor till kundservice med kontaktblanketten
- E-post: [email protected]
- Telefon: 0295 256 921 (måndag–fredag klockan 9–15)
- Chatten är undantagsvis stängd till följd av ämbetsverksreformen.
Ansvaret för kostnaderna för förorenad mark kan riktas till många olika aktörer, såsom den som orsakat föroreningen, områdets innehavare och ägare, kommunen, den som genomför byggprojektet eller staten.
Förorenaren ansvarar i första hand för saneringen av förorenad mark. I andra hand ligger ansvaret hos områdets innehavare, till vilken ansvaret övergår, om det inte går att få reda på eller nå förorenaren eller få denne att fullgöra sin saneringsskyldighet. Detta beror på att i äldre fall kan den som orsakat föroreningen långt ifrån alltid ställas till svars, antingen på grund av innehållet i lagstiftningen eller av andra orsaker. Även kommunen kan i vissa situationer ansvara för saneringskostnaderna om andra ansvariga instanser saknas. För utredning och sanering i samband med ett planläggnings- eller byggprojekt ansvarar i allmänhet den instans som drar nytta av den förändrade markanvändningen.
Miljömyndigheten kan ålägga staten att utreda föroreningsgraden, om det inte går att få reda på eller nå den som orsakat föroreningen, eller om denne inte kan svara för kostnaderna. Dessutom ska utredningen eller saneringen vara uppenbart oskälig för någon annan än den som orsakat föroreningen.
Statlig finansiering förutsätter dessutom att risken för miljön och hälsan är betydande och att tillräcklig finansiering för detta arbete har reserverats i statsbudgeten.
Information om understöd till dessa så kallade herrelösa områden:
Den som orsakat föroreningen eller områdets innehavare ansvarar för utredningen och saneringen, men om de av någon anledning inte kan ställas till svars för kostnaderna, talar man om ett s.k. herrelöst objekt. För att sanera dessa objekt behövs extern finansiering. En förutsättning för finansieringen är att den förorenande verksamheten har upphört och att saneringskostnaderna är oskäliga för den nuvarande fastighetsinnehavaren eller någon annan ansvarig.
Statsunderstöd enligt prövning kan beviljas för utredning och sanering av förorenad mark eller förorenat grundvatten eller sediment.
Uppgifterna i anslutning till statsunderstödet för förorenade områden har koncentrerats till Tillstånds- och tillsynsverket som genomför det riksomfattande programmet Marken i skick. Staten kan stödja utredningen av föroreningsgraden eller saneringen av förorenade områden genom två olika sätt:
Statsunderstöd för utredning eller sanering av förorenade områden söks via det elektroniska ansökningssystemet. Det är också möjligt att använda en utskrivbar ansökningsblankett, men det kan fördröja behandlingen av ansökan. Understöd beviljas så länge det finns pengar att tillgå. Vi informerar om den aktuella understödssituationen med två månaders mellanrum på webbplatsen maaperakuntoon.fi.
Närmare ansökningsanvisningar och blanketter för ansökan om statsunderstöd finns på Tillstånds- och tillsynsverkets webbplats.
Fler anvisningar för ansökan:
I projekt som gäller förorenade områden kan flera aktörer delta, bland annat myndigheter, privatpersoner, kommuner och företag. Arbetet med att utreda och sanera marken utförs ofta av konsultföretag, entreprenörer och andra företag i branschen.
Vi samlat information om aktörerna på dessa sidor:
Projekt i anslutning till förorenade markområden kan ha likheter med andra upphandlingar som gäller till exempel markarbetsentreprenader, men i PIMA-projekt kan till exempel begrepp, saneringsmetoder, arbetssäkerhet, jordmaterialets egenskaper och sortering samt analystekniker avvika från traditionellt markarbete.
Vi har sammanställt tips för PIMA-upphandlingar:
För att utreda föroreningsgraden behövs särskild know-how och många olika åtgärder, därför har vi sammanställt anvisningar som hjälper dig att komma igång.
Läs anvisningarna:
Längden och kostnaderna beror på objektet. Till exempel på basis av statsunderstöden går utredningskostnaderna i det första skedet från några tusen euro uppåt. Det lönar sig alltid att begära offert av flera aktörer.
Rengöring innebär en form av sanering där skadliga ämnen avlägsnas riskbaserat. Sanering är en allmän term för alla åtgärder genom vilka förorenad mark försätts i godtagbart tillstånd till exempel genom isoleringskonstruktioner. Ibland räcker det med riskhantering i ett förorenat område, där området inte egentligen saneras, utan halterna av skadliga ämnen och spridningen av dem kontrolleras eller begränsas för att hantera riskerna.
Utredning av föroreningsgraden innebär i praktiken en utredning av områdets verksamhetshistoria, fält- och laboratorieundersökningar samt bedömning av miljö-, hälso- och spridningsrisker. Utifrån utredningarna bedöms behovet av ytterligare undersökningar och slutligen områdets föroreningsgrad, miljö- och hälsorisker samt saneringsbehovet.
Datasystemet för markgrundens tillstånd (MATTI) är ett informationssystem som omfattar hela Finland och innehåller uppgifter om cirka 30 000 objekt.
I MATTI-datasystemet finns uppgifter om områden där skadliga ämnen kan ha hamnat i marken till följd av områdets nuvarande eller tidigare verksamhet. Verksamheten har varit sådan att det är allmänt känt att motsvarande verksamhetsställen har orsakat förorening av marken. Det verkliga tillståndet i varje område utreds med hjälp av uppgifter om verksamhetens historia och fältundersökningar. En del områden har inkluderats i datasystemet på grund av de problem som observerats i dem. En del har redan utretts eller sanerats. Eftersom uppgifterna samlades in från tidigare regionala databaser varierar deras täckning och tillförlitlighet. Regionalt omfattar MATTI-datasystemet hela Finland med undantag av Åland.
Områdena har valts ut till datasystemet på grund av att det i området har bedrivits eller bedrivs verksamhet som kan medföra risk för markkvaliteten.
Datasystemet innehåller följande uppgifter:
- markområdets läge (adress, koordinater, fastighetsbeteckningar)
- verksamhet som bedrivits tidigare eller som bedrivs nu i området (bl.a. bransch, pågående/avslutad, skadliga ämnen som använts)
- fastigheter i området (fastighetsbeteckningar, fastighetsspecifik information om eventuella utredningsbehov eller användningsbegränsningar i området)
- fastighetsägare och -innehavare samt verksamhetsutövare (namn, kontaktuppgifter)
- miljöförhållanden (bl.a. jordart, avstånd till närmaste bebodda byggnad, grundvattenområde, vattendrag eller naturskyddsområde)
- utförda utredningar, myndighetsåtgärder och saneringar (bl.a. tidpunkt och resultat, inspektioner i området, beviljade tillstånd, saneringens tidpunkt, saneringsmetod och behandlade massamängder).
Områdena indelas i tre klasser utifrån tillgängliga uppgifter och vidtagna åtgärder:
- utredningsbehov
- ska bedömas eller saneras och
- inget saneringsbehov.
I systemet sparas fastighetsspecifika uppgifter om eventuella åtgärdsbehov som gäller markens tillstånd.
Datasystemet omfattar hela Finland med undantag av Åland. I datasystemet presenteras uppgifterna om Helsingfors och Åbo separat, eftersom de genom miljöministeriets beslut har fått behörighet i frågor som gäller förorenade markområden.
Uppgifterna är i huvudsak offentliga, så de kan begäras av myndigheten. Däremot kan systemet inte användas direkt via internet.
Av rättsskyddsskäl kan alla uppgifter inte lämnas ut som massutlämnande, eftersom uppgifterna om enskilda objekt varierar mycket från fall till fall i fråga om hur exakta, aktuella och tillförlitliga de är. Däremot ges uppgifter om enskilda objekt på begäran enligt följande:
- Objektspecifika uppgifter från miljömyndigheten:
- Tillstånds- och tillsynsverkets Grupp för markskydd: [email protected]
- Helsingforsregionen: [email protected]
- Åboregionen: [email protected] - Regionala sammanfattningar och statistik:
- Tillstånds- och tillsynsverkets Grupp för markskydd: [email protected] - Riksomfattande sammandragsuppgifter från Finlands miljöcentral
Datasystemet har skapats och utvecklats för myndighetsbruk och används i huvudsak av statliga och kommunala myndigheter. Inom statens miljöförvaltning har alla läsrätt till uppgifterna. Dessutom kan vissa statliga inrättningar som äger markområden se uppgifterna i datasystemet. För upprätthållande och ändring av objektspecifika uppgifter ansvarar en begränsad grupp inom regionförvaltningen.
Det enklaste sättet att utreda frågan är att kontakta Tillstånds- och tillsynsverkets Grupp för markskydd, skicka begäran till [email protected]. I Åbo- och Helsingforsregionen är det enklast att kontakta [email protected] och [email protected].
I karttjänsten Karpalo, som upprätthålls av Finlands miljöcentral, kan man också se vilka områden det finns uppgifter om i MATTI-systemet.