Riskbedömning av förorenat område och bedömning av saneringsbehovet

När utredningen av markens eller grundvattnets föroreningsgrad avslutas utarbetas en rapport där undersökningsresultaten presenteras och områdets föroreningsgrad och risker bedöms. I riskbedömningen utreds om de konstaterade skadliga ämnena kan orsaka olägenheter eller risker för miljön eller människors hälsa. 

För att bedöma föroreningsgraden undersöks de skadliga ämnenas halter, totala mängder och läget i områdets jordmån samt vid behov till exempel i grundvattnet och inomhusluften i byggnader. Dessutom bedömer man omvandlingen och spridningen av ämnena samt kartlägger personer och organismer som eventuellt exponeras. Riskbedömningen och bedömningen av saneringsbehovet grundar sig på denna information.

Även om skadliga ämnen upptäcks orsakar de inte alltid betydande olägenheter. Därför bedöms riskerna och saneringsbehovet från fall till fall. I riskbedömningen beaktas:

  1. halter, totalmängder, egenskaper, läge och bakgrundshalter av skadliga ämnen
  2. mark- och grundvattenförhållandena i området samt spridningen av skadliga ämnen
  3. områdets och dess omgivnings eller grundvattnets nuvarande och planerade användningsändamål
  4. möjlighet att exponeras för skadliga ämnen på kort och lång sikt
  5. hur allvarlig och sannolik den olägenhet för hälsan eller miljön som orsakas av exponeringen är.

Om skadliga ämnen i marken eller grundvattnet inte orsakar miljö- eller hälsorisker kan de lämnas osanerade. I området kan det dock finnas till exempel behov av åtgärder eller skyldighet att kontrollera vattnet. Tillstånds- och tillsynsverket (i Helsingfors och Åbo staden) granskar riskbedömningen och beslutar om saneringsbehovet och dess mål. Om marken eller grundvattnet konstateras vara förorenat och skadliga ämnen bedöms orsaka olägenheter eller risker för miljön eller hälsan, ska de saneras.

Referensvärdena stöder bedömningen av risker och saneringsbehovet

Miljö- och hälsokonsekvenserna av ett förorenat område samt saneringsbehovet bedöms bland annat utifrån de referensvärden som antecknats i lagstiftningen.

  • Vid bedömningen av markens föroreningsgrad används referensvärdena i statsrådets förordning om bedömning av markens föroreningsgrad och saneringsbehovet (PIMA-förordningen) (214/2007). Riskbedömningen styrs dessutom av miljöförvaltningens anvisning Riskbedömning av förorenade markområden och hållbar riskhantering (på finska).
  • I Finland finns det inga riktvärden för bedömning av grundvattnets föroreningsgrad. I bedömningen kan man utnyttja andra författningar, bland annat miljökvalitetsnormerna (SRf 341/2009) samt kvalitetskraven på hushållsvatten. 
  • Förorening av ytvatten kan bedömas i förhållande till miljökvalitetsnormerna för ytvatten (SRf 1022/2006).

Enligt PIMA-förordningen ska markens föroreningsgrad bedömas om ett eller flera skadliga ämnen överskrider tröskelvärdet eller områdets naturliga bakgrundshalt. Saneringsbehovet bedöms utifrån riskerna och två referensvärden som fastställts för olika skadliga ämnen utnyttjas:

  1. Det lägre riktvärdet tillämpas på områden som är i känslig användning (bebyggelse eller rekreation). 
  2. Det övre riktvärdet tillämpas till exempel på industriområden.

Vad avses med risk och olägenhet?

Risk = Bedömning av hälso- eller miljöolägenhetens karaktär och sannolikhet

Riskbedömning = Förfarande där man identifierar, definierar och beskriver olägenheter och risker

Sanitär olägenhet = Sjukdom som kan konstateras hos människan, annan hälsostörning eller förekomst av en sådan faktor eller omständighet som kan minska befolkningens eller individens hälsa

Miljöolägenhet = Olägenhet som orsakas naturen och dess funktioner eller försämring av miljöns kvalitet

Källa: Valtion tuki alueiden pilaantuneisuuden selvittämiseen ja pilaantuneiden alueiden puhdistamiseen - opas lainsäädännön soveltamiseen